Jag gick över 14 dagar med min son,  

så 1 februari ringde jag till förlossningen för att bli igångsatt. 

Jag fick en tid dagen efter kl 10. En sjuk känsla när man tog bussen till förlossningen och mådde hur bra som helst. Jag hade nog haft den perfekta graviditeten någonsin, det "största" problemet jag hade va en sjuk halsbränna vilken är en bagatell, jag blev inte särskilt stor. Jag älskade att vara gravid, att känna det lilla knytet i mig och må hur bra som helst 💙

I allafall bussen till sjukhuset var en bisarr upplevelse att veta att nästa gång jag åker hem kommer jag ha med min son.  Jag fick komma upp på perinatal avdelningen för att försöka få igång med med en "schott" var tredje timme. Vilket i min mening inte fungerade 😐 men lite små värkar började vid 23 på kvällen  (vilket inte ba mer farligt än en mensvärk) 

Jag fick komma ner på förlossningen för att se om de kunde få igång det på ett annat sätt! Vilket de gjorde.

De drog hinnorna vid 24 och 4 snabba och intensiva timmar va min son ute. 

3/2-2016

Jag va i chock att det inte va värre (ja hade speglat upp en bild av svordomar, dödsångest och att jag skulle skälla ut min sambo men inget av detta hände) det gick snabbt och "smärtfritt" 

Mitt liv hade gått en större betydelse, mitt hjärta blev helt!

Jag hade fått en son, en son som är den perfekta lilla killen på denna jord, med 10 fingrar och 10 tår och mår bra!💙

💜All kärlek till förlossnings personalen ni är guld värda och ni gjorde denna dag perfekt 💜